Veckan efter att min sjukedighet tagit slut var det mycket att göra. många privat besök och kurser som blivigt uppskuttade. varje kväll och lite till var fullbokad...

Kamraterna skämtade å sa "Nu är du nog någotsånär frisk igen" ;)

13-15.6 var jag på klickerträningsföreläsning i Närpes Myycket intressant!

Intruktörerna var Thomas Stokke Norge, & Anna Larsson Sverige.

mycket nytt att pröva i allt från vardagsituationer till träning och tävling i både lydnad och agility. Jag har lite svårt ännu att låtabli att locka framm beteenden ännu. istf att låta hunden klura ut vad jag vill själv. särskilt med Sassa är det så svårt eftersom hon så snällt sitter och väntar på komando! Men överlag tilltalar denhär metoden mej mer änn det lockand pockande som jag kört med (speciellt sassa) förut.

Många kaninungar har flyttat till sina nya hem nu  och kaninstallet känns tomt när 3 kullar med kaninungar är borta och honorna utomhus. Nya kaniner hittar jag lite här och där hoss olika uppfödare. Ännu är jag på jakt efter en till Franskvädurshane.ev också en lejonmansdvärgvädurs hane.

Stallet ska byggas om och få många nya kaninhyllor. Även de 8 marsvinen som väntar tillökning, får flytta ut i smådjursstallet för husfridens skull.

Jag var på agilityträningarna i vörå i onsdags å oj vad jag saknat det! munngiporna var upp till öronen när jag svängde inn till rasmusbacken! :D!

Nya kontorsrummet är nu klart och innvigt. Gult är inte alls fult och lär ska var bra för geninknölarna, vilket inte kan skada i ett arbetsrumm. Barnen sov i varsitt eget rum första gånen i natt. Nora var nog den som var mäst nervös och sprang på wc några extra gånger innan hon somnade. Max var tidigt uppe men halv 10 hittade jag honnom sovande på Jackys dyna. Han var trött och klängig hela dagen ville inte äta alls förren mot tre tiden då han åt en köttbulle och drack två glas saft... som komm upp en timme senare. Han blev nog mycket piggare nu till kvällen och sprang på å åt precs som vanligt. hoppas att vi andra slipper spy...

Idag (då fredag) för 1 år sen hadde vi en mann från vårt försäkringsbolag på besök. Vi uppdaterade våra befintliga försäkringar och försäkrade även båda hundarna. När jag skrev un der pappren sa han " från och med denna minut är din hund försäkrad" vilket jag en halv timme senare var väldigt glad för...

Nora hadde kompis på besök och sprang ut för att leka de smällde igen dörren efter sej, som inte slog fast utan slog upp igen och (då)valpen rusade ut. Enligt vad grannen berättade hadde vi en objuden katt på gåren som jacky sprang efter ut över vägen och ner i diket. Längre hemmifrån vågade han sej inte. När han komm upp ur diket för att springa hemm igen komm en bil på vägen och olyckan var oundviklig. Jackys ben var brutet ovanför armbågen. Hela innsidan från tassen upp till bogen av hans högra frammben var uppskalat så man såg ben och en (tack och lov) hel pulsåder som bultade frenetiskt. Panik! Grannen var påväg efter bössan, och ingen veterinär svarade. Till sist fick vi tag på en veterinär och åkte akut inn så snabt vi vågade. Så snart jag komm innanför klininkdörrarna med min skadade hund släppte min chock och tårarna började flöda. Där stod jag, utan skor med smutsiga blodiga kläder och tårarna rinnande. Tankarna komm och gick, skulle jag våga vara optimistisk?  ...

Allt var okej "bara" ett brutet ben "det fixar dom lätt i seinäjoki" sa veterinären "du kann väl gå och ta en glass medan jag syr ihop benet" det var det mest idiotiska komenteren jag väntat mej i en sådan situation!Jag lämnade inte för ett ögonblick klinikens väntrum och fick 2 timmar senare en hopplåstrad valp som skulle vara halvt nersövd under hälgen eftersom benbtottet inte var akut måste vi vänta till måndag för att få benbrottet fixat.

Den hälgen var lång och hemsk hela huset luktade sjukhet, mediciner, kompresser, och sorg, hur nu det kann lukta...

Benet fixade man ihop på 3 timmar i seinäjoki och transfixet tog man bort 6 veckor senare(18.7.07). Knappa två veckor efter transfixbortagningen bröt han uppbrottet igen(30.7.07). Nytt transfix som skulle sitta i 4 veckor.

När 2 av de 4 veckorna gått (21.8.07) besökte jag med Jacky en massör som skulle masera den stela och nu i mer än 2 månader oanvända foten. När vi tog bort lite av bandaget såg vi ett stift sticka ut ur armbågen på min stackars Jack. Veterinären nästa. Veterinären plockade ut det lösa stiftet och röntgade benet för att se om brottet lär i rätt vinkel och inte läkte snett nu när stiftet var borta. Brottet var rakt men något nytt benbrosk hadde inte börjat bildas. Transfixborttagningen sköts 3 veckor frammåt.

Nu MÅSTE Jacky börja gå på sitt ben annars skulle det aldrig börja bildas något nytt benbrosk och Jacky skulle bli trebent. Då komm vi i kontakt med  hundfysioterapeuten Ida som numera också är en god vänn till oss. Ida  annvände ultraljudsbehandlingar på Jackys tass som plötsligt började gå att böja! Jcky började sakta men säkert ytterst försiktit använda sitt ben igen men skulle det vara tillräkligt?

Den 13.Augusti.07 kändes som domedagen! Skulle benet ha läkt och vad skulle jag göra om det inte hadde? skulle jag låta amputera benet eller låta honnom somna inn? Tack och lov behövde jag aldrig göra det beslutet. Benet var inte bra men på bättringsvägen och man tog nu bort transfixet för sista gången. Efteråt besökte vi hundfysioterapeuten Ida nästan varje vecka framm till jul. Nu mer sällan.  Även om han  ännu inte är helt återställd och många slantar har rullat så har jag min hund kvar och vad är bättre änn det?

Bilden ovan är tagen 9.8.07 dagen efter olyckan. Jacky fortfarande oopererad. Tassen svullen och det droppar vätska från den.

Mammas och pappas tik har fått valpar!

 5 små pyren födda tidigt i morse! 3hanar och 2 tikar.

Alla verkar må bra och Stella sköter nogrant!

Tja mina utslag blev inte bättre och på torsdagen kröp febertermometern upp mot 38.8 och mina händer och ben började bli blåa... Jacky vakade oroligt vid min arm... dags att åka till läkaren igen. Därifrån blev jag direkt skickad till Malmska (sjukhuset i Jakobstad) där man genast tog inn mej och gav mej en ordentlig dos kortison. mina armar var så svullna att de inte hittade mina ådror i armvecket för att få inn någon kanyl, de fick chansa... Blodprover tog de varannan timme på mej hela natten . Dropp gav de mej hela tiden fom jag komm inn.

Fredagmorgon var febern uppe i 39.5 och Läkarna började bli oroliga. Samtidigt som de grälade på mej för att jag inte påpekat åt läkaren att jag var penicilin allergiker. Men antibiotikan jag fått var inget penicilin utan amoxilin så det skulle inte gjort någon skillnad...

Nervösa var de när de prövade ge mej en annan antibiotika och sprang och vaktade och kollade puls och hals var tionde minut ifall jag skulle få ytterligare allergiska reaktioner. Men blånaden och nässeluslagen började sakta gå tillbaka. På en överfull avdelning 1 där jag låg var många rum isolerade och extra nogrann hygien krävdes på hela avdelningen pga Noro virus som härjade! Rummet jag bodde i var ett 3 pers rum som vi bodde 4 i, varav ena tanten yrade och ropade halva nätterna. Pga Norovirus risken skickade de hem mej redan på söndagkväll, inte lika svullen inte lika eldröd och med lite stegring. Glad över att ha sluppit undan Noro viruset i alla fall. Sjukskriven är jag till 8.6(vilket är lite svårt när man bor i arbetet! :s men svinhuset slipper jag iaf) Antibiotika ska jag äta nästan två veckor till. Huden börjar få normal färg nu och huden flagnar på hela kroppen för att den nya friska huden ska få komma framm. Solen ska jag ännu undvika med min ömma hud vilket är lite iriterande när man har 30grader i skuggan och hällst skulle ligga i bikini under solen :) Min träningskamrat Anna som arbetar på intensiven i vasa berättade ett skräck exempel om annan kvinna som blivigt hundbiten och drabbad av antagligen samma bobba som jag som aldrig komm från sjukhuset levande.

Man får tacka sin skyddsängel och hoppas att det aldrig händer igen!

Komm ihåf att ALLA hundbett ska behandlas med antibiotika! oberoende av storlek! mitt var ju ändå minder änn en 2 cnt från början...